Jämtlandstriangeln runt på 3 dagar

I år tog jag, två vänner och våra hundar våra 20 kilos ryggsäckar och skulle vandra runt Jämtlandstriangeln. Vi såg redan innan att vädret första vandringsdagen skulle bli allt annat än angenämnt. Mest var jag orolig för att min frusna hund skulle krokna. Vi åkte från Stockholm på onsdagkvällen och landade i vår lägenhet i Åre två på natten. Torsdagen började med att hundarna fick leka i slalombacken, sen åkte vi och köpte nybakade frallor och satte av mot Storulvån. Vi hade bestämt att vandra till Sylarna, 16 km som första etapp.

 

Men väl där fick vi guidning i repan och råd att gå till Blåhammaren, 12 km. Det blev en seg start då den första kilometern var enbart uppförsbacke med stora stenbu

mlingar. Det tog en timme innan vi var på någorlunda plan mark. Sen började det regna och slutligen blev det stormvindar och hagel. Vi kastade oss in i en sån där emergency-stuga och värmde oss med en liten hutt. Helt plötsligt slets dörren upp av en svärande och skrikande man. Situationen blev olustig och vi packade slarvigt ihop våra grejer och skyndade vidare. De sista tre kilometrarna upp till Blåhammaren RAKT UPPFÖR i storm och hagel som ömmade i ansiktet. Vet inte vad vi gick på men till slut kom vi fram till Blåhammarens fjällstation för att få veta att vi inte fick plats inomhus. Tälten gick inte att få upp i vindarna så vi skulle få sova i korridoren till restaurangen med våra hundar och två andra hundar i burar. Några glas vin och en god middag senare och helt plötsligt hade någon snäll själ bytt rum vilket frigjorde bäddar till oss med hundarna. Lycka!

 

Och när vi vaknade upp utvilade och varma så lyste solen i Blåhammaren. Till och med de flesta kläderna hade torkat i torkrummen. Det tog lite tid att packa ihop ryggsäckarna och preppa hundarna men till slut typ kl 10, var vi på språng igen mot Sylarna. Det blev en helt magisk dagsvandring i 19 km tills vi valde att slå upp tälten intill en bäck istället för att gå ända upp till Sylarnas fjällstation.

Jag hade klätt på lillfisen för lite kläder så hon var helnöjd när hon fick låna min poncho från Tokyo under pauserna då det var lätt att bli kall.

Mitt allra bästa inköp till vandringar är förra årets “hink” som är mer som en påse. Den använder vi väldigt mycket när vi ska laga mat.

När vi hade fått upp tälten bland lite andra tält så unnade vi oss lite salami, pecorino och rött vin. Njutning på hög nivå!

 

Sedan lagade jag fajitas med sojafärs, majs och nä inga andra grönsaker men riven parmesan. Sen sov vi gott. Men varje gång jag vaknade och hörde regnet smattra mot tältduken kände jag att jag inte hade kraft till en sån där vandringsdag i storm och regn igen (vilket det såg ut att bli på väderrapporten). Men när vi gick ut ur tältet möttes vi av denna vackra vita ren och dess baby och det fick vi lära oss, att det betyder tur.

 

Och såklart blev resten av vandringen från Sylarna till Storulvån en fantastisk sådan om än något kylig i slutet.

Kallt och ruggigt. Tyckte vi båda 🙂

Vi kom fram redan vid fyratiden till Storulvån efter de 16 kilometrarna och var inte alls sugna på att tälta så vi fann en stuga i Storlien där vi kunde avrunda resan på allra härligaste sättet med mer rödvin och vegetarisk bangers and mash.

Och sista morgonen gick vi upp till synen av dimmiga berg och åkte till Åre och matade vår brittiska vän med kanelbulle, stannade till vid Åre chokladfabrik och Lundhags fabriksförsäljning. Nöjda och glada med årets resa! Se fler av mina resor och vandringar här.

Lämna en kommentar