Linabythebay.se

Äldre människor sitter på sådana guldgruvor av kunskap, samtalsämnen, erfarenheter av gott och ont. Jag tycker det är så spännande att ta sig tid att lyssna på dem och fråga dem saker som man vill ha svar på. De kan ju faktiskt råda oss, som är mitt i livet, till hur man bäst tar tillvara på saker och ting. Även om mycket är individuellt.

Min mormor har alltid funnits nära mig under uppväxten och med dålig framgång försökt fostra mig till att bli en ”ordentlig flicka”. Det är lika roligt nu som när jag var liten att provocera mormor med saker jag gör och inte gör. Mormor har blivit hela 94 år och har turen att vara både frisk,  smart och snabbtänkt fortfarande och det gör våra konversationer väldigt roliga. Mormor kan vara bitsk, sarkastisk och för mig har det varit skojigt men kanske inte för alla andra. Jag tror dessutom, omedvetet, att mormor har varit en förebild för mig i mångt och mycket och därför ville jag fråga henne ett gäng intressanta frågor innan det är för sent. Jag hoppas kunna inspirera andra att ta tillvara på era äldre medmänniskor.

En gång sa du till mig att det verkade så härligt att vara ung i dag (när jag var 25 år) och att du var lite avundsjuk på oss. Hur menade du?
– Ja, vi hade det så strängt när vi var unga. Pappa tjänade ändå väldigt bra som sjökapten så det var inte det som var problemet. Utan man fick inte göra så mycket och framförallt, det fanns inte så mycket att göra. Man kunde gå på fotboll och bandy minns jag.
– Sen var det ju det här med krigsåren då allt var ganska torftigt och strikt. Jag minns vi gick och hämtade de där kaffekupongerna. De fick köpa röka på kuponger och de som rökte bytte till sig sina från kaffekupongerna.
Ni i dagens samhälle har ju alla valmöjligheter.

”Tja, det roligaste var just inget roligt.”

Vad var det roligaste då man kunde göra när du var ung?
– Tja, det roligaste var just inget roligt. Det var våran syjunta där vi satt långt in på nätterna och handarbetade och skrattade så vi tjöt. Stina och Elly hette mina närmsta vänner men de finns inte kvar idag. Vandringar i skogen var väl också sånt man hittade på. Jag var med i sångkören också. Det gillade jag.

Vilka är de största skillnaderna från då och nu?
– Det är en enorm skillnad. Till exempel på sortimentet. Idag kan man hitta och göra precis allt. Men det är ju inte så roligt här (Huskvarna)… smålänningarna är ju så sparsamma…

”Vi hade 13 anställda och hade öppet från 11-02 varje dag. Varenda år så ökade vi omsättningen och vi körde på i 20 år”.

Ibland tänker jag att du omedvetet har inspirerat mig till att vara egenföretagare. Du och morfar startade upp gatuköket i Nyköping i början av 50-talet. Hur var det att vara egenföretagare som kvinna då?
– Det var ju Ingvar (morfar) som stod på alla papper och så fast vi ägde ju hälften vardera av vårt handelsbolag. Det var inget konstigt att vara egenföretagare och kvinna. Under de första åren så kunde jag behålla mitt tidigare jobb samtidigt som jag skötte all bokföring åt gatuköket. Vi hade 13 anställda och hade öppet från 11-02 varje dag. Köerna ringlade långt ut på gatan de kvällar det var dans i stan. Vi var kända för att ha ”bästa moset i stan”.
– Ingvar skötte den dagliga driften, expediering, inköp och fix med alla varor. Varenda år så ökade vi omsättningen och vi hade gatuköket i i 20 år. Till slut var Ingvar för dålig i både hjärtat och med reumatismen så vi var tvungna att sälja stället.

Vad gjorde du efter det då?
– Jag sökte in på en utbildning i Stockholm, sjuksvårdsbiträde. Jag var då 60 år och den äldsta som nånsin hade studerat där. Det var så otroligt roligt! Men när jag väl utexaminerade så fanns inte den typen av jobb att söka längre på grund av olika bestämmelser inom landstinget.

Om du fick välja helt fritt, om vi låtsas att alla möjligheter fanns, vad hade du önskat fått göra i ditt liv istället? Yrkesmässigt eller annat? Hollywood-fru eller?
– Haha, näe du. Jag hade velat jobba inom sjukvården för jag trivdes ju så bra på den där kursen.

Spännande mormor. Vad jobbade du med innan morfar och du startade gatuköket då?
– Då jobbade jag på posten som kanslibiträde (kassörska) men sen fick jag säga upp mig för att hjälpa till mer i gatuköket. Ingvar jobbade som taxichaufför och sedan körde han buss. Jag hjälpte till i en väns gatukök ibland och då vi såg hur bra det gick för dem blev vi sugna på att själva investera i ett liknande kök. Och så blev det en till salu.

”Fruarna ville ut och börja jobba.”

Dina väninnor, arbetade dem också?
– Det började då på 50-talet. Fruarna ville ut och börja jobba. De flesta jag kände gick ut och började jobba deltid.

Vad har blivit bättre respektive sämre idag?
– Nej, inget har blivit sämre. Allt är så smidigt idag. Det finns allt och det går att ta reda på allt. Det går så oerhört fort med utvecklingen.
– Jag tyckte aldrig riktigt om min ungdom. Jag har aldrig älskat livet sådär riktigt. Jag har inte fått utlopp för mig själv. Något har fattats. Det gör mig ledsen att jag faktiskt har haft möjlighet på alla sätt att göra olika saker som jag har drömt om och så har jag inte gjort det.

Beskriv hur det känns att bli så ”gammal” som 94 år!
– Man har inget att se fram emot. Man vet ju inte om man kommer att leva så länge till och då känns det inte som någon idé att boka upp nånting heller. Och när man inte har bokat något så har man inget att se fram emot och därmed känns livet rätt meningslöst. Dessutom har jag överlevt så otroligt många omgångar av bekantskaper. När jag ser annonser i tidningen så tänker jag: åhh vad roligt att kunna åka till Amerika…

Hur skulle du önska att familj och vänner beter sig kring er som är äldre? Ska man bry sig mer, ringa ofta, besöka er ofta?
– Nä, bevare mig väl. Det är så skönt att vara själv så. Och alla tjatar om att jag ska komma in på ”hem”. Jag har ingen som helst lust med det när man ser på tv hur illa behandlade de blir. Då har jag det mycket bättre här i min lägenhet. Nu ska jag snart få städhjälp för första gången i mitt liv också.

Har du några goda råd till oss som är mitt i livet nu?
– Ni ska inte hämma er. Häng med så mycket ni bara kan i allt nytt som kommer. Var så sociala som ni bara orkar annars sitter man där själv sen och tappar talet.

Har du några tips allmänt inför att man blir äldre?
– Jag har alltid sagt till mig själv att jag skulle leva sunt och dö frisk. Nu vet jag inte riktigt hur det blev med det.

När tog du körkort?
– Ingvar tjatade så så jag tog körkort 1955 och det har jag aldrig ångrat sen dess.

”Mormor hade en underbar ljusblå Opel Ascona med djupblå sammetsinredning och askkoppar i dörrarna som hon susade runt med i många år”

Roligt sagt av mormor:

”Jag hade bestämt mig. Jag skulle aldrig gifta mig. Jag kände mig alldeles för självständig. Men så gifte jag mig så sent ändå som vid 26 års ålder.”

”Sköterskan frågar alltid om jag har några väninnor. Och ja, säger jag, visst har jag det. Men det är ju inte världens lättaste att kommunicera när folk är halvdöva och blinda. Som när min vän ringde när jag hade varit förkyld länge nu i höst och frågade hur det var med mig och jag svarade att tack, det är mycket bättre nu.
Hon svarade då: Ja, det är för eländigt att du aldrig ska bli bra.
Och sen sa jag till henne att jag kommer och hälsar på någon dag och hon svarade:
– Så tråkigt då att du ska behöva må så dåligt.
Så jag vet inte men det är inte så lätt med vänner i den här åldern heller.