Jag skaffade Plymouth rock hönorna i augusti 2014 för att jag hade drömt om det i oändligt många år. Och jag kan faktiskt säga att livet med hönor har gjort mig snäppet lyckligare. Att varje dag ha något att rå om och betrakta och försöka förstå, det berikar mitt liv i alla fall. I och med att allt med hönor är nytt för mig så tänkte jag dela med mig lite om vad som har hänt och jag har lärt mig sedan förra inlägget här på bloggen.
Sedan sist har bland annat en höna dött så nu har jag bara fyra stycken. Jag såg att hönan såg ut som en boll kvällen innan så jag borde ha anat oråd men så är det när man är nybörjare… Jag hade några dagar innan tvättat av hönan i rumpan då hon var äggkladdig. Jag misstänker i efterhand att hon hade äggledarinflammation och inte ens fick ut äggen hela.
Visst, hönorna äter mycket men det är ju inte så dyrt med foder och man kan dessutom ge alla grönsaks- och kolhydratsresten till dem och de älskar’t! Inne i hönshuset har jag en foderautomat men de envisas med att sprätta ut det mesta på golvet och jag kan inte ”tokfyllapå” automaten hela tiden så de får minsann äta upp det som finns på golvet först. Det är i och för sig bra för dem att aktivera sig de timmar de är inne i hönshuset.
Så här i början av livet som hönsmamma så har det varit ständiga justeringar inne i hönshuset av hur högt pinnen ska sitta, hur jag arrangerar bajsrännan så att det är smidigt att städa, placering av automater, tak eller inte på värpreden, insättning av el för värmelampa, en termometer, när, var och hur med värmelampa eller dagsljuslampa eller både och. Det är bara att försök lära känna sina hönor och deras rutiner och sedan justera så att det blir så bra som möjligt för de små liven.
Så här års ”ruggar” hönsen och byter fjädrar samt värper betydligt färre ägg. Hönorna behöver cirka tretton timmars ljus året om, om jag har förstått det hela rätt. Så nu när dagarna är så korta satte jag in en lampa på timer för att förlänga deras dagar lite grann. Och det har resulterat i att de nu efter två månader har slutat tappat fjädrar och att vi får något fler ägg än när det började bli mörkt i höstas. Såna här fritidshöns är ju inte några värpmaskiner den här delen av året utan kommer igång igen när ljuset är tillbaka. Så gissa hur tacksamma vi är när vi får hämta de vackraste bruna äggen? Jag har till och med lärt mig på äggets form och färg vem som har värpt vilket ägg.
De ska helst sitta på pinnen hela natten men en av pullorna envisas med att ligga i värpredet på natten och det resulterar i bajs och kiss i redet = inte bra att de ligger i sådana bakterier och då måste jag städa ur där så fort jag ser det.
Maxi är den största och förmodligen den äldsta hönan. Man kan nästan se att den är grå runt huvudet. Nacken är längre och bredare än de andras. I och med att jag inte har någon tupp så får jag ofta känslan av att det är hon som tar den rollen och spanar efter faran och varnar de andra om något verkar farligt. Jag har märkt att de blir oroliga om jag kommer in i någon annan jacka än den vanliga ljusa tröjan jag brukar ha. Det är tydligen viktigt att man har ungefär samma skötselrutiner, tider och kläder var dag för att få harmoni i stugan. Tja, mycket är det att tänka på och pyssla med och fantastiskt roligt är det.
Lämna ett svar