Personligen tycker jag att det är viktigt att identifiera sina rädslor i livet och utsätta sig själv för dem. Jag anser att det är det enda sättet att bli av med rädslorna och endast då kan jag känna mig fri, fri att göra vad jag vill utan begränsningar. Jag är rädd för en massa grejer. Vissa saker var jag inte rädd för när jag var yngre utan de har långsamt smugit sig på med åldern som min nya utmaning – höjdrädsla. För exakt tre år sedan så gjorde jag något jag inte trodde jag skulle våga.
När jag var barn så red jag med mina vänner som hade hästar och blev longerad så snabbt att jag ramlade av och gjorde illa mig och så fortsatte det. När jag var i tjugoårsåldern red jag och en vän uppe i fjällen och hästarna fick för sig att börja tävla och utan kontroll så ramlade jag naturligtvis av och stukade foten. När jag på senare år har rest med min sambo vill vi oftast ta en ridtur i naturen men jag har alltid känt mig rädd för att det går för fort eller att de ska bita mig. Jag var så fruktansvärt trött på att vara rädd. Jag älskar ju både djur och natur. Ridning borde vara den perfekta sysselsättningen för mig. Så för tre år sedan tog jag några privatlektioner med en underbar häst och lärare och efter det är jag helt frälst. Numera rider jag regelbundet på Stall Beatelund på Ingarö och hos en god vän och hennes hästar ser du på fotografierna ovan. Jag känner mig lycklig när jag är med hästarna och tycker det är synd att jag inte kom på det tidigare i mitt liv. Vilka rädslor har ni?
Lämna ett svar