För 2,5 år sen var jag i Andenes i vackra Vesterålen och åkte ut på ett stormigt hav för att få kika på den fantastiska kaskeloten. Sen läste jag en artikel i @naturskyddsforeningen `s tidning om en vik utanför Tromsö där sillen plötsligt hade kommit in och då även de som ville äta sillen 🐋 Man kunde t o m stå från land och se dem. Endast i november, december. Den där har legat som ett bokmärke i webbrowsern och i år blev det då äntligen av. Så jag tog flyget till Tromsö med en stor förhoppning om att få se späckhuggare och knölval.
Som alltid när jag har varit på såna här resor så vill plugga till marinbiolog. Späckhuggarna hade flyttat sig till en vik 3 h bort med båt eller 8 h med buss så det jag hade sett fram så mycket emot, sitta i ribbåt vid ytan blev inte av. Istället åkte vi stor katamaran och när väl de första späckhuggarna visade sig höll jag på att tappa andan. Sen fullkomligt kryllade det av dem simmandes harmoniskt i grupperingar. Ibland kom de riktigt nära båten och då blev jag så till mig att jag inte lyckades fota. • Och nej, det var inte dödskallt & • ja det kändes som solförmörkelse men det brydde jag mig föga om 😎 • och skit också att man är så dålig på att fota.
Ett gäng knölvalar showade loss under eftermiddagen på havet. Förutom när de dök uppåt och kastade sig med ett stort magplask så såg de mest ut som lochnessodjur som poppade upp när man minst anade dem.
Fatta att dessa bjässar är längre än vårt hus!!! Ca 17 meter långa. Knölarna på huvuddelen är någon form av sensorer och de äter cirka ett ton om dagen så man förstår ju att de hänger i NordNorge på vintern.
Se fler foton från dagen som är lite proffsigare hos Tromsö Friluftsenter.
Lämna ett svar